5 juni 2014

Krockar

Det krockar i mitt huvud för fullt. Det finns så mycket som hela tiden är motstridigt i mitt liv och det smärtar, det är som små kraschar och det tynger mig. Samtidigt är det oundvikligt och säkert i många fall alldeles normalt och sunt.

Nya tankar, åsikter och idéer väcks hela tiden, det enorma informationsflödet plus mitt ganska sena egen-åsikts-uppvaknande i slutet av tonåren gör detta extremt påtagligt i mitt liv.

Och det krockar.

Jag vill kämpa för ickeslöseri och mot konsumtionshets men njuter ändå av att fynda på Ullared.
Det är viktigt för mig att slänga så lite mat som det bara går, att använda upp rester och inte lita på bäst-före-datum samtidigt som jag ibland bara inte klarar att äta upp portionen.
Ekologisk mat är en självklarhet men jag kan inte riktigt släppa taget om billighetstänket eller min stora creme fraiche.
Jag vill spara på energi och miljö, minska på plast och kemikalier samtidigt som mitt vardagliga liv är fyllt av gladpack, microvärmda plastmatlådor och lödder.
Jag vill sprida information allt viktigt som finns och få alla mina bekanta att brinna för mina grejer, men jag orkar inte läsa det dom delar på Facebook för mitt sinne svämmar över och jag orkar bara se på the Big bang theory.
Jag vill kämpa för alla människors lika värde och ge allt jag har till de fattiga men har så svårt att lägga ifrån mig min Iphone och stänga av tv-serierna för att kliva ut och leva det där livet för andra.
Det är viktigt för mig att vara ett gott exempel, att använda mina privilegier som vit medelklassperson uppvuxen i Sverige med en kärleksfull familj i ryggen och med små steg rätta till allt det där som hamnat fel i vår värld. Jag vill stå upp för det rätta, men jag är också så konflikträdd och önskar mest att alla vore sams. Men jag klarar heller inte att hålla tyst, jag måste bara säga det jag tror är rätt annars spricker jag. Men vem vet egentligen vad som är rätt, eller vilket som är det rätta sättet att ta sig fram till det rätta resultatet.

Jag försöker ta ett steg i taget. Det gäller inte bara mitt samhällsengagemang (om det ordet kan sammanfatta ovanstående) utan även när det gäller min hälsa och stressproblematik. En dag i taget, en sak i taget. Det är ofantligt svårt. Men jag vill och det ska gå. Mitt sätt att hantera ångest både över miljön, orättvisor och mina egna bristande prestationer kanske kan sammanfattas i det: En sak i taget. Här. Nu. Börja.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Känner verkligen igen mig:) /Linnea

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket! Kul att du läste :) Kram

    SvaraRadera